Skapar ditt vaxansikte,
skapar din mask.
Kyssar vi gömde
bakom kall betoning,
för att dela
det tungan, dunkande
av ensamhetens skärvor.

Inget ljus bryter fram
över dessa tysta väggar,
bara den brutala domningen
en dag utan löften.

Varje andetag blir
en tungas påminnelse
det dolda, det förlorade
en obekväm, drunknande verklighet
som aldrig når fram.