Resefilmer kan förstås handla om allt från ensamma äventyr till guidade gruppturer. Det jag brukar uppskatta mest är dock personligheternas dynamik mellan ett par oerhört olika resenärer, som rör sig genom galleriet av bifigurer. Dessa må slumpvis eller planerat ha påbörjat samma färd, och vi får följa hur främst huvudrollerna hanterar att dela samma resmål - om de ens kommer att härda ut ihop?!

Frågan är om inte närmare hälften av alla filmer som finns, skulle kunna sägas skildra resor i någon form?? Tågvagnar tycks historiskt mycket tacksamma att filma i/kring. Även nuförtiden åker man ofta kollektivt till/från jobbet, eller måste fixa nånting i ett annat land. Vi får väl först sätta upp kriterier, såsom att hela filmen ska utspela sig under (före/efter) en specifik resa! Och att möten bör växa fram där som ingalunda skulle ha blivit sådana på annat ställe?

Till de trivsammaste exemplen hör Ole och Stig-Helmer, som under alla omständigheter får en rolig och relativt snäll sällskapsresa - även fast den ofta kräver sina oväntade moment, ibland rentav hisnande. Den kaliforniska Sideways får jag ibland upp i samma fält av hjärnan, fast polarna där nog for egen bil bland vingårdar, en bra bit ifrån paketresa.

Till de otäckare exemplen hör någon tripp som jag snart kommer att komma ihåg. Skräckfärder brukar kanske utspela sig under krig i allt från U-båtar till rymdskepp?? Eller inuti labyrintiskt konstruerade komplex som likt dokusåpor skrapar ihop en grupp tävlande deltagare, vilka drivs att göra val på liv och död?? Såvitt ej valet står helt i universums kalla händer som i Aniara.

Till de senast skapade exemplen som blandar humor med tragik, hör A Real Pain av Jesse Eisenberg, vari kusinerna likt natt och dag närmar sig den polska plats där deras farmor dog. En ganska sällskaplig liten buss mellan gemensamma hotellrum, bidrar till en avspänd atmosfär där underliggande spänningar hinner skymta fram allt tätare.

Till de experimentella men likafullt romantiska exemplen hör Before Sunrise och dess uppföljare, vari varken publiken eller paret i filmen vet om de kommer att inleda en relation mitt under tågluffen - och ännu mindre vet huruvida de kommer att sakna ihjäl sig efter varandra när dygnet i Wien har förlöpt, eller lugnt återgå till vardagslivet i varsin del av världen.

För att inte tala om tidsresor....