Naturen låg i sin vinterdvala
fram till den dag
då solen väckte den

Murgrönan gnuggade frosten
ut sina slummerögon
och blickade förskräckt upp mot solljuset

Det började knaka i kala grenar
och markens bruna löv
rörde oroligt på sig

”Inte än”
mumlade murgrönan mot solen
”du är en månad för tidig”

Solen blickade tillbaka
lite stött i kanten
men valde ändå att krypa bakom
ett just passerande moln

”Tack” mumlade murgrönan igen
rullade ihop sig på sin gren
stängde sina ögon

och föll tillbaka
i sin mjuka vintersömn