Här är det mörkt

jag tror nog vi är ensamma

kanske hade vi en framtid

kanske är det förflutna

redan inkarnerat

i det som du så förtvivlat

letar efter

just där bortom kanten

strax nedanför branten

dit du inte

får gå

men gör det

ändå

Försiktigt på tå

Eller

klampande

stampande

fram- tillbaks

trampande.

Klarat en bit.

Trillade dit.

Klämdes och brändes,

krossades, bändes,

och kröktes kring 

avlägsen, tvinnad, foton.

Har inte en chans

slippa loss härifrån.

Nog borde man veta - 

så lönlöst att streta

emot det oändligt 

singulariteta