Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

12

Jag var
aldrig någonsin nära

(mor, far,
vem som helst)


och ville ändå alltid längre bort

***

samtidigt,
hur stort är ett rum egentligen
och hur långt bort kan man ta sig
på en skolgård
eller i ett klassrum?

***

jag cyklade i timmar
när man är 12 tar kvällarna aldrig slut
de stannar

som människorna i husen

Vägarna växte
till landskap

***

jag förstod
när vindarna fyllde min bröstkorg
örnens hjärtslag då den dyker
det var en klarsynthet
endorfiner
och en känsla
av att vara ostoppbar

***

Pedalernas rörelser
en rytm
ett mantra

***
vem visste egentligen vem jag var?
(inte jag)

*

men jag kunde verkligen cykla snabbt
och väldigt långt bort
när jag var 12




Fri vers av aberatio VIP
Läst 46 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-02-04 21:36



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Det som kunde ha tagit någon annan tolv minuter i en trimmad bil, tog mig mer än fyra timmar att släntrande i solen, fram den vägen gå. Det var för nu så där länge sedan, men minnet av äventyret är som var det 'igår'. Även blommorna verkade som sloka längs dikeskanten och varmt nog var det den eftermiddagen utan något vatten ens att som fukta läpparna med.
2025-02-05
  > Nästa text
< Föregående

aberatio
aberatio VIP