Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Molnen inkluderar våra vänner.


Moln av tystnad

Moln som dimma över havet,
den blå pojken står på tå
långt ute på vågbrytaren av sand,
han ser vågorna andas in, andas ut,
men de lämnar inget efter sig,
inga löften.

Moln som dimma över vattnet,
den nakna kvinnan med vingar
svävar över ytan,
vågors stilla väsen,
men spegelbilden är sönderslagen,
ett kvinnas ansikte i skärvor,
en kropp som aldrig hittar sin form.

Moln som dimma över marken,
den svarta hunden vandrar
utan fotspår, utan riktning,
den sväljer dimman,
den sväljer dagarna,
men hungern tar aldrig slut.

Moln som dimma över golvet,
rummet töms på sitt syfte,
möblerna svävar som vrakdelar,
flyter som vrakdelar,
bordet lutar sig mot tystnaden,
inget kan längre bära vikten av det som varit.

Moln som dimma i tavlan,
färgerna bleknar till aska,
någon målade en gång,
en hand höll en pensel,
men nu är duken bara ett tomrum
där inga konturer orkar stanna.

Moln som dimma inom oss,
vi rör oss genom varandra,
men ingenting fastnar,
ingenting får fäste.
Den blå pojken höjer handen,
den nakna kvinnan vänder sig om,
den svarta hunden sluter sina ögon.

Idéer, minnen, kroppens rester
löser upp sig i dimman,
sjunker in i det bortglömda,
bleknar,
brinner,
blir moln.




Fri vers (Fri form) av Teodor Lemon VIP
Läst 14 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-02-05 13:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Teodor Lemon
Teodor Lemon VIP