Dagen börjar när ljuset når bergen på andra sidan. Hon känner styrkan i luften hon andas. Drömmer om en ny början i gryningen. Dalgången är mörk men bergstopparna över fjorden brinner som ljuspelare i morgonljuset, att hon finns till tackar hon dig för. Hon vill ha mer ändå. Ett löfte som inte bryts, är vad hon vill ha. Ett ord i kärlek och sedan flera som lyfter livet upp, att vara den person hon vill vara är det hon suktar efter. Riktar teleskopet mot det som betyder något. Söker i atmosfären efter liv som bygger upp, inte det som blir krig och orättvisor.

Doften av nyslaget av gräs, daggtungt och verkligen levande. Du känner hur det växer. Grönt och skönt, blandat med känslan av närvaro. Dagen gryr allt snabbare, sedan väntar vardagen, jobb och verklighetens pussel. Du har strandat här mellan himmel och jord. Att ge upp finns inte här, att låta allt falla gör saken bara sämre.

Solen stiger, stiger och stiger. Lämnar spår på himlen och nedanför glittrar fjorden som en levande organism, djup och hotande om man kommer för nära och djupt. Hon tar sin väska från marken och går längs vägen mot hemmet. Det säkra, en utgångspunkt för hennes fortsatta liv. Fjorden sjunger för henne längs vägen. Tonerna ekar mellan fjordens klippväggar och hon ler.