Jag fick aldrig chansen. Du tar och tar, sedan blir jag kvar som en våt fläck. Dina ord dyrkade upp min själ och hittade det ömtåligaste jag ägde. Du skrattar och hånler. Visar mig ditt rätta ansikte och jag är tillbaka till åttonde klass.

Man säger ju att tiden läker alla sår. Det är en billig och onödig klyscha. Vissa saker och händelser sitter dock som taggar i själen. Att gå på den där återträffen kan du glömma. Varför skulle jag utsätta mig för det, att hamna i smeten igen med alkohol som aperitif och efterrätt. Den berusningen sparar jag till bättre sällskap och tillfällen. Att vara med de man älskar är en del av meningen med livet. Där vill jag vara.