På den senare namngivna vägen möts Steg av intethetens eko, Där vänlighet blir en börda Och generositet, en tagg i hjärtat.

Du är en soss när du ger från överflödet, Och en slav när arbetet flyter ur dina händer, I en värld där billig teater Och lögn är masker som bärs dagligen.

Vi, de som tillbringar större delen av vår tid ensamma, är inte asociala, utan äcklas helt enkelt av lögner, dumheter och lögn. Vi bär tystnad som en stålsköld.

Vi blickar mot stjärnorna och söker sanningen, I en tyst natts enkelhet, Där ensamheten blir en fristad, Och hjärtat finner tröst i sin egen tystnad.

De av oss som spenderar mer tid ensamma betyder inte att vi är asociala, det betyder att vi inte tål billig teater, lögner, dumhet, hyckleri.