det strålade ljus från min kropp
nattens väktare höll mig fast
värmen från mina drömmar
väckte mig svettig och naken

atmosfären fyllde tomrummen
dagen vindlade förbi likt i en labyrint
det jag hörde var ett eko bland ekon
kunde inte avgöra vad som var vad
det som brann var själva existensen

ljuset avslöjade alla penseldrag
alla detaljer som har varit dolda
jag kände hur tiden sjönk djupare
där ingen synlig botten finns

ljusen lämnade spår i djupen
en lykta på väg ner genom vattnet
dagen var kort som den var lång
en ängel bodde i mitt rum
jag hörde henne sjunga mitt namn
lovade mig att stanna
så jag förstod kärlekens existens

du formade mig med din mun
lät orden blåsa värme över huden
andades på mig och gav mig frid
mörkret nådde inte oss
vi hade det som gör
en människa hel, så hel, så verklig, så djup, så klar och vattnet steg
jag var där med det som gör en människa

2020, 2025