Varje natt höll mig vaken.
Jag låg och kollade ut på skuggorna
Skuggorna som vandrade längst gatlyktorna.
På den blanka isen, den grusig snön
Natthimlen som tittade fram bakom hustaken
De blygsama stjärnvalven där stjärnorna doldes bakom stadens ljus
Jag kollade utåt för att slippa kolla innåt
Inne fanns det nersläkta rummet
Ljus glipan från dörren som vandrade från vardagsrummet genom hallen till mig

Ljuset som kontrasterade mitt mörker
Visade Smutsen
Badrummet med insekterna
De obehagliga ljuden
Värst var nog snaran, den som hängde över dörr kanten
Den som jag kollade på varje natt innan jag somna.

Jag skämdes för att jag såg den
Jag grät för jag inte förmådde mig komma åt den
Jag försökte ignorera den till största mån.
Om jag inte nämner den kanske den går sin väg


På dagarna fantiserade jag om olyckor
Olika sätt att lyckas fly från mig själv
Jag stirrade ut genom fönstret eller in genom tvn
Desperat försökte jag rädda dammen från att brista genom att helt stanna upp
Samtidigt som jag önska allt skulle rasa


En dag brast den
Och det det som brast var orden och floden
Jag var rädd att andra skulle drunkna
Men det var bara jag som ryktes med i strömmen

En dag hade allt vatten runnit ur
Trycket var över
Och snaran hängde inte längre på sin plats

Jag tog en promenad genom staden
Och hörde en gubbe sägs att allt var bra
Att huvudet var uppe och fötterna nere
Att en så enkel princip
Att en ständigt fortsätter att gå
Både sorligt och fint
Rimligt och klokt
Ett steg en tår i taget
Ett andetag en natt en dag.

En kom ihåg lapp att;
Livet inte är ett ständig december