|
ur Filosofens tankenötter
Rätten att få bli bortglömd
Arne Colmar åkte på en konferens för sitt jobb På konferensen var det en brokig samling människor Den ena mer unik än den andra Var och en med sin egen personliga egenskap Han hamnade vid ett bord med tre personer till Två kvinnor och en man utöver Arne Colmar själv En av kvinnorna vände sig till Arne Colmar och frågade ”Vad vill du bli ihågkommen för när du dör?” frågade hon ”Jag vill bli hågkommen för mitt arbete” svarade Arne Och han fortsatte ”Mitt privatliv vill jag glöms bort” sa han ”Vad har du gjort i ditt arbete då som har något värde?” Frågade den andra kvinnan Arne Colmar ”Jag har jobbat mycket med data på jobbet” sa han ”Och du då vad vill du bli ihågkommen för?” Frågade den första kvinnan den andre mannen ”Jag kommer bli ihågkommen för mitt jobb. Jag har evigt liv. Jag är troende. Vi som tror bevaras av vår Herre Men jag håller inte med honom – mitt privatliv vill jag också koms ihåg” sa han ”Det har kommit något nytt på senare år – rätten att få bli Bortglömd kallas det. Utförs Genom websökmotorer. En Anti-historisk formulering” sa en av kvinnorna ”Varför skulle någon vilja bli bortglömd?” frågade den andra kvinnan ”Säg inte det. Det finns en och annan som inte vill bli ihågkommen. Mot varje odds verkar det som” Sa en av kvinnorna till de andra tre vid bordet ”Varför skulle det vara en rättighet att få bli bortglömd??” Frågade den andre mannen de andra tre ”Vad heter ni förresten. Vi har inte presenterat oss för varann” Frågade en av kvinnorna de andra tre ”Jag är här inkognito. Jag har bara ett pseudonym att komma med som jag anmält till konferensen Mitt namn får ni inte reda på” sa den andre mannen ”Jag heter Doris” sa den ena kvinnan ”Och jag heter Annika” sa den andra kvinnan ”Jag heter Arne och jobbar med data” sa Arne Colmar ”Men hur ska vi kunna komma ihåg dig ?? Om vi inte vet vad du heter??” frågade en av kvinnorna Den andre mannen som inte ville säga sitt namn ”Det blir nog svårt det” sa Arne Colmar och han fortsatte ”Förresten vad jobbar du med? Som du hoppas bli ihågkommen för” frågade Arne den andre mannen ”Det säger jag inte, det är hemligt” svarade den andre mannen Mannen som inte ville säga sitt namn reste sig plötsligt Och sa att han behövde gå på mansrummet Arne Colmar reste också på sig och gick till mansrummet han också När han gått sin väg vände sig en av kvinnorna till den andra Och sa ”En mycket konstig man det där.” sa hon ”Bäst att vara på sin vakt” sa den andra kvinnan När han kom dit mötte han den andre mannen ”Det är nog lämpligt om du presenterar dig för oss Om du är mån om ditt rykte” sa Arne Colmar till den andre ”Jag suktar inte efter berömmelse. Vad jag heter Har ni inte med att göra. Jag kommer byta bord nu” sa han Mannen gick sedan och satte sig vid ett annat bord Arne Colmar gick tillbaka till bordet han suttit vid ”Vad har ni två pratat om då?” frågade Arne Colmar de två kvinnorna ”Vi har försökt komma på vem den andre mannen är. Han verkar intressant till skillnad mot dig” sa en av kvinnorna ”Nu har han bytt bord. Och nu får ni nöja er med mitt sällskap” Sa Arne Colmar till de två kvinnorna Framåt tidig eftermiddag avslutades lunchen Och de tre lämnade bordet för att gå till sina rum på hotellet När de passerade en man som stod vid ingången Frågade han dem vem den fjärde mannen som suttit Vid deras bord ett tag varit. ”Ingen som vet” svarade Arne Colmar
Taleptox skrev Den 20250207 <+>
|
Nästa text
Föregående
Taleptox 
|
