Ångermansland,
mitt semesterparadis.

Där jag knyckte någons moped,
eller brände upp någons bil.

Ångermansland,
svalde hela mitt liv,
min barndom gick till spillror,
dom speglar mig,
bit för bit.

Ångermansland,
tillbakablickarna är föreviga,
önskar det vore enklare att glömma än att minnas de svaga,
som föll för tidigt,
ofta på språng,
ständigt girig,
alltid på drift,
hemma sent,
ute på heltid.

Ångermansland,
jag pratar till dig,
du talar tillbaka i tungor,
jag lättar på mitt hjärta,
men du ger svar som sätter mörker i mitt ego,
fler än en gång,
räknat dagar,
räknat nätter,
vill avsluta dig här och nu,
men jag får vänta istället.

Du förblir mitt ingenmansland,
mitt ständiga paradis,
jag är hos dig oavsett humör,
en ständig påminnelse om hur mitt liv kunde bli,
aldrig fri från mitt sinne,
aktuell kris,
bedragen på ett potentiellt liv.