Jag går nu,
trots att marken darrar under mina steg,
och natten ropar mitt namn
som om jag hörde hemma hos mörkret.

Jag går nu,
fast dina ord ännu viskar i mitt bröst,
och min hud minns dina händer
som höll för hårt.

Jag går nu,
för mina vingar har längtat för länge,
ingen kärlek är kärlek
om den kväver andetagen.

Och i gryningen,
när solen kysser min panna,
ska jag minnas att frihet 
aldrig någonsin ber om ursäkt.


Bild. Mövenpick Boracay, Filippinerna -  en av de vackraste platserna jag varit på.