Jag kommer att dö/leva i ett tvärsnitt,
i ett tvärt snitt
mellan ett ångestdrivande Nyköping
och ett Niemisel
som håller universum öppet

Lågorna bjuder vad förbuden förbjuder

Kroppen är påstridig
i sin autoimmuna dagbotisering,
i sin gällblottat lutherska dagsverkssensibilisering,
sina gravt gravitetiska gravitationsstrukturer,
hektopascalerna hörselgångsknäppande
som radband av ebenholts
nerför SCA:s ödsliga hyggesskidbranter
med dagen i ansiktet
när dagsljuset målar över nattens sorgkantade skälvor
mellan Valvträsk och Bjurå

Jag kommer att dö/bliva i det magiska tvärsnittet
mellan subkutant tänkande
och en övernatur höljd i esoterik
mellan överklassicism & utvalda inälvor

Ja, lågorna bjuder där förbuden förbjuder,
när dagsverken målförs i dagsvärkande målfören,
hela hesa vägen till Vuoddas & Mårdsel,
vidhängda eftermiddagar på MTB & landsvägshoj
för alltid lutande hemåt,
skogspinorna tillbakalutade i einsteinsk relativitet,
skuggsidorna hängande i släpljusflimret
som terry rileysk epilepsimonotoni,
passagerna svävande som ifrågasatta turordningar
i sammanhangen,
karbonhastigheten en plötslig tystnad
i händelsehorisonteriet,
öppet för elegant svävande rispapperskalligrafi
tills svartkaffets torn äntligen tornar
ur Café Nestors uteplats i Överstbyn,
med bara en och en halv mil kvar,
och kroppen som ska dö/avsigkomma
i sitt tvärsnitts sinom,
låter blodsockret väsnas i blodbanorna,
much to everyone's liking,
kafferasthuvudet försänkt i drömfragment, myter
och Övre Norrlands Historia;
vägringelhypnosens domnande muskler framstigna
under parasollet i all sin anonyma närhet

Jag ska dö/stiga fram i ett tvärsnitt
av levande och redan brunna,
i oförklaring och bringad oreda,
där elden bjuder vad förbuden förbjuder