Strömmarna sänke dig ett ädelmod
Nere i bäcken
Fridfull…
Rivs upp som ett nytt sår
Bäcken är kall
Det är vinter nu…

Men strömmarna rinner, håller frosten borta
Den når inte dit
Där jag står
Nere i bäcken
Fridfull…

Sänkte ädelmod

Strömmarna fortsatte strömma
Hela vintern igenom
Uppe inuti berget
Bäcken
Nere i marken stod skogen
Fridfull
Sänkte ädelmod…………

Ruttna äpplen faller från himmelen
Splittrat huvud
Din kropp har blivit till vätska
Domedagen är här
Alltid

Vinden bär
Medelanden
Lyssna
Ängsblommorna
Är vissna
Som du och jag
I en evighet
Guden vi tror på kan inte lyssna
För vi tror
Alldeles
Just
Dagens ände
Livets början
Ljus

Strömmarna sänkte ädelmod
Vackert
Svagt
Bräckligt
Som dagens ljus
Vilsen

Outhärdligt
Trasiga minnen
Obehagligt vackert

Spruckna glas skivor
Hämnden av gårdagen
Sänkte ädelmod

Ädelmodet sken
Igenom
det………

Det som en gång var
Inte här
Bara där

Bortom allt alldagliga
Eviga strömmen
Outhärdlig vacker
Stinkande, härligt doftande
Blommor i krans
Sänkte

Ädelmod

…………

Vinden bär sorg
Solen härjar i skuggornas
Land
Står en ensam man
Hatten i hand
Ska båten komma i land
Några trötta försök senare
Är det kvar
Allt som var
Ingen värdighet utan andetag
Släpper tag
Om värdigheten vardag
Kläms ihop som en papperskartong
Stampad på
Vardag
Är en ny dag

Även då känns det hopplöst
Men det ger också trygghet
vardag…

Strömmarna sänkte ädelmod
uppe på bäcken
nere i berget
stod skogen
på marken
var vi…