Han var snäll, vänlig, charmig, intellektuell, idrottande spirituell, beläst, belevad, rolig, och tycker om barn och och äldre människor, snudd på kristen, kulturell, utbildad socionom, driven, omtyckt och respekterad. Kort sagt en bra människa som kvinnorna är attraherade av, en man med klass som vet hur man lyckas här i livet, och som verkligen bryr sig om andra människor med självuppoffring och solidaritet.

Sju år senare: Mannens fru ligger på sjukhuset för tredje gången, misshandlad allvarligt av honom. Hemmet är ett socialt inferno av hans hustyranneri, kontrollbesatthet och narcissism. Hela havet som stormar. Fruns självkänsla har han kört i botten så att hon inte förmår lämna eller anmäla honom. Metodiskt har han isolerat henne socialt som en smart sektledare. Ett av barnen mår dåligt psykiskt och hennes bror har ätstörningar, men mannens fasad är solid och utstuderat förtroendeingivande så det är ingen som funderar på att lämna in en orosanmälan.
Det så kallade äktenskapet pågår i tjugo år innan frun tar sig mod att ta ut skilsmässa.
Deras son är kriminell och knarkar. Dottern
lider av posttraumatisk stress och allvarlig panikångest. Mannen däremot är en aktad kulturskribent som charmar kvinnorna på stan.
Lycklig surfar han vidare på en räkmacka i en fantastisk framgångsvåg. Folk ser upp till honom och på kulturens himmel är han klart lysande stjärna. Hans exfru är alkoholiserad och har inga vänner, slutkörd och utan hopp
om en bra framtid. Sonen sitter i fängelse
och dottern åker in och ut för psykiatrisk vård.
Deras pappa tänker positivt och optimistiskt i alla lägen och har redan hittat en ny kvinna.