har 7 barnbarn
att ta del av
på ett för mig
bra sätt

efter timmar
med barnbarn i lek
vill jag vila

tänk att jag en gång
var ensamstående mor
först till en, sedan till två
och efter tredje barnet fyllt 5år
dygnet-runt-jour till alla tre
- kan idag knappt förstå det!

hade inte körkort
ingen yrkesutbildning
men tillfälliga jobb
på kontor, sjukvård, dagis och äldrevård
som konstnär och lärare i skapande dramatik

för 30 år sedan var det okej
- som jag upplevt det -
att vara både hoppjerka
och ensamstående mor

hur är det med
tolerans för olikheter
och känsla för solidaritet
idag?

på individnivå
är kraven höga
svårt att få jobb
och bostad
och de som fått båda
har ofta stora lån
och minimalt med egen tid

krig och kriser
nationers egenintresse
och "fake news"
slinker in i varje hem
och ändå har den nya tekniken
bra mycket mer att ge
om man bara förstår sig på det, så...

det gäller kanske att landa i sig själv
och gilla läget
som en ren och skär utgångspunkt
för allt vad som tänkas kan
som bra nog, ja, rentav önskvärt?