Den finns en kärlek som
aldrig sviker eller viker ned sig

Vi sitter i den fullsatta
kolmörka kyrkan som är en raket
och håller varandras händer.
Prästen är en klok uggla
som flaxar vilt inför
altarets fullskaliga ömhet.
Det är plötsligt 1975
en regnig aprildag.
Gröna fiskar strömmar
uppe i taket och
all framtid är
endast en tungt
flimrande dröm.
När jag kommer hem
har en helt annan familj
flyttat in och mamman
ryter åt mig att genast försvinna.
Jag sover i Varbergaskogen
där en flock rådjur tröstar mig.
Min familj, släkt och vänner
såg jag aldrig mer av.
Vad ska det bli av en 10-årig
stackars pojke som
inte hör hemma någonstans?
De vuxna som uppmanar
mig att skaffa mig ett liv.
Det är ingen som jag känner igen.
Sommarkollot 1975 bestod
av gränslösa hippies och
proggare som inte brydde sig.
Jag vandrar törstig genom
djupa bergslagsskogar.
Jag minns ingenting och jag
har ingen aning om vem jag är.
Vilket decennium är det och
är jag ett barn eller vuxen?
Elaka kajor som jagar mig.
Pappa och jag ser en fotbollsmatch
1974 och vi sitter på gamla trä.
Tänder ett ljus vid Risbergska
skolan i en känsla av universiell
kärlek som räcker till alla.
Är jag vuxen eller en 10-årig pojke?
Sven-Göran Svennis Eriksson
coachar mig varsamt och milt.
Jag kutar på vänsterkanten i en
match mot IFK Örebro i division 4.
När jag kommer hem är hela
släkten samlad på min födelsedag.
Vad fyller jag? Är det dröm eller verklighet?
Vi sitter tillsammans i den fullsatta och
kolmörka kyrkan och Statsministern
står i predikstolen och hoar som
en uggla. Vi hoar allihopa i en
förlösande känsla av stark
ensamhörighet och glädje.
Jag vet att jag bara
sover och drömmer på
den otäcka sommarkolonin
i juli 1975 och att jag längtar hem.
Jag vet att det kommer att gå
väldigt dåligt för mig
när jag blir vuxen.
Jag vet att jag är en uggla
inne i en lycklig trollskog
som hoar mitt under brinnande krig.
Här på BUP är alla så snälla
och tillmötesgående.
Utredningen talar sitt tydliga språk
att jag är strängt benägen för
psykos, bipolär sjukdom, panikångest,
tvångssyndrom och utmattningssyndrom,
men att allt kommer att bli så bra för
snart så ska Kungen och Drottningen komma
och tända ljus i mina mardrömmar
och hela Regeringen som dansar.
Vi ligger under med 0-5 i halvlek
och depression råder i omklädningsrummet.
Svennis är en snäll och
och ödmjuk fältherre att hålla i handen
nära hela havet har urartat.
Statsminister Ulf Kristersson ska hålla
tal ikväll angående skolskjutningen.
Nationens hjärta bultar av ett magiskt ljus.
Jussie sitter bredvid mig i soffan
och tvättar sig omsorgsfullt.
Kolmörka bastuvarma urskogar.
Några likgiltiga hippies som har gått vilse.
Barn som längtar hem från kollo.
Glädjen att komma hem till mamma.
Den trygga doften av nyponrosor.
Äldre barn som mobbar mig hårt.
De allierades massiva flygbombning av Dresden i februari 1945 under det andra världskriget och som Churchill ångrade.
Vuxna som stänger av
sin kärlek medan deras
barn går vilse ner i källaren
för att aldrig komma tillbaka.
Barn som blir bortglömda på Ullared
med föräldrar som inte saknar dem.
Barn vars enda sanna vän är mobiltelefonen.
Barn som är älskade, omvårdade och respekterade med blommor i sitt hår.
Det är den hemska våren/sommaren
1976 och allting känns surrealistiskt.
Pappa begår självmord och styvpappa
är alldeles för hård mot mig och
mamma gör ingenting.
Det kommer att gå dåligt
för mig när jag blir vuxen.
Jag har inte någon kontakt med verkligheten.
Magnus och Brasse kan inte häva
den overkliga känslan av ett gränslöst
kaos som bara snurrar allt fortare.
Djävulen som bor inne i garderoben.
Han vet alla dumma saker som jag har gjort.
Jag kommer att få brinna i helvetet.
Vi sitter i den fullsatta
kolmörka kyrkan som är en raket
och håller varandras händer.
Prästen är en klok
uggla begeistrad av
altarets fullskaliga ömhet.
Ugglor som sjunger i kör,
Bach, Mozart och Vivaldi.
Vi dansar i det rytmiskt
pulserande mörkrets medkänsla.
Så här underbart borde
livet alltid vara med jordgubbstårta.
1976 och om tio år så blir jag
något helt fantastiskt psykotisk.
Ett konstant skräck och fasa-tillstånd
som ska tortera mig under ett år.
Hasse och Tage kan inte rädda mig
ur den terroriserande situationen.
Jag får ännu mer ångest av
hur människor ser på mig,
hur folk blir väldigt rädda.
Astrid Lindgren kan inte ta
mig under sina ömsinta vingar
och ta mig ur det helvetiska tillståndet.
De karismatiska monstren i frikyrkan
har ingen befrielse att erbjuda.
Doktor Martin Luther King
och jag var bästa vänner
och jag bodde länge ihop
med Monica Zetterlund.
Tåg som bakom drömmande
sjungande cirklar nere i den
tanklöst brinnande underjorden.
Det spurtar röd kosmisk
bipolärt manisk turbulens i de
autokroma katakomberna, med
välutbildade kanelbullar i ugnen.
Ugglor hoar inuti mitt huvud.
Det går att bryta en psykos
helt utan psykiatrins inblandning.
Allt man behöver är en annan
sann god människa som
kan bryta ens katastrofala inre
hermetiskt slutna isolering.
Det finns en kärlek som
aldrig sviker eller viker ned sig.