Det fanns en gång tre bröder.
En bodde utomlands och en annan
tog sig en titt på sin döde far.

Den tredje, vilken nog egentlig mening
kunde ses som nummer två,
sade sig inte kunna vara till stor nytta
alls i en del sammanhang.

Tänk om du skulle kunna leva om ditt liv,
ja utan att veta vad du nu vet förstås.
Skulle du börja om från låt säga sju år,
när du blev sju år alltså.

Skulle du göra 'samma val'
eller skulle du bara upprepa samma sätt
att göra saker på,
när du sedan fått 'välja',
varje gång du hade något eget val?

Men oavsett du då kunnat välja 'ja' där du valt nej förut.
Eller välja 'nej', där du förut valt just ja förut.
Kanske hade du försökt välja 'kanske',
som är ett sätt att fördröja beslutet.

Som när du sedan hört andra som velat säga
'jag lägger ned min röst', om du sitter i en sådan position
att det finns just 'kanske' som tillval.

Men hur det nu går, finns där ju andra människor
som du hört eller läst dig till, säga 'kanske'. '
Du kommer då att ha inspirerats möjligen av
att vara bestämd där du tvekat och att du istället
för att vara just bestämd, kunnat få för dig att plötsligt tveka.

Varför begå handlingen just där och då,
när du kan 'handla' i morgon?
'Manjana' som du hört någon uttala saken.

Varför inte städa imorgon,
om du kan göra det redan idag.
Fast vissa saker går visst inte att skjuta upp.
Raketen med ditt frånfälles tid och datum på.

Dock ljuset via solen morgonen ännu hälsar,
kanske kan du vid egna rapp eller hälsa,
visa att ett uppsluppet skratt
eller en rossling i halsen sätta heta koppens
innehåll ned i strupfull tankfullhet?