Visst var det så.
Blickar av nattvindens sköra väv.
Numera ett bottenlöst hav.
Viskande melodiöst regn.
Så nära.
Var aldrig vi.
Fastän morgonens spegelblanka penseldrag.
Ville det.
Drömmer mig vidare.
Finner tryggheten.
Hos lodjuren.
Som om jag tillhörde deras flock.
Samma andetag.
Samma närhet.
Och älvens porlande.
Är allt.
Mina vingars dagg.
Bär med sig.