Dörren hänger snett in i det blå rummet,
där huden veckas som levande väggar,
och tankar målar tavlor
på öppnade fönster –
tapeten, en dröm av blåskimrande vitt,
om möjligt.
Vi gick och badade i kanalen en natt,
där skuggor föll som tysta hemligheter
över stilla vatten.
En svarande hund satt på kajen,
en livlina mot stranden,
en röst i det tysta mörkret.
Havet, sju tusen meter djup,
där vi en gång simmade
i tidens okända flöde,
sveper in drömmar och dimmor
i en oändlig ström.
I mina slutna ögon seglar båtar, tysta –
små silhuetter mot en himmel
av undran och bortglömda schabloner.

bärandes minnen från en svunnen tid,
i en värld som aldrig riktigt rör sig.