Inatt stod jag i Universum
i kraft av Jord, Sol & Supernovor;
ett öga för Kosmos,
en utmätare av 1G, en balansakt
i planetariets slänggungepropåer;
en skimrande tanke
i galaxens tvåhundratrettiomiljonerårsrotation,
utarmad i sin spiralarm,
i snäckors & älvvirvlars formspråk

Inatt stod jag stjärnklar
ute på gårdstunet;
Venus hög & övertygande,
Månen kall & tyst, mätt på japansk haiku;
Saturnus en natthimlalykta, Jupiter en annan;
skeppslanternor på Drömskeppets havande hav
i Mörkrets trygga famn

Yrskallad stod jag uppvänd inatt;
stod jag Människa, stod jag Existens & Vara,
Medvetande & Självmedvetande;
ettt ansikte nere i ytan, vitt av åldrigt stjärnljus,
speglande vassa stjärnstygn i ögonens välvda ytor;
anletets tystnad uppriktad
som radioteleskopen i Sydamerikas höglänta öknar;
mitt namn en parabol i outsagda outsägligheter;
kroppen som häftar vid: en skuggig materialitet
ute på tunn tid; fullbordad, aldrig klar,
med medvetandet på spänn:
ett tillfälle fångat i flykten