...graven är grävd men ännu gapar dess tomma svarta
mörker
en äldre kvinna med flor för ansiktet smyger ljudlöst fram
sjunker ihop vid kanten av hålet
släpper ned några blomster
mumlar tyst sina sorgsna ord
höjer rösten till fler ord...förbannande ord..."de tog
mitt liv de jävlarna"
så åter några fler sorgsna sörjande ord
hon vänder upp sitt dolda ansikte mot himlen
river av sig floret och talar med klar lugn och tydlig stämma
"jag orkar inte mer"
så dunsar det dovt till när hennes kropp slår ner i den frusna gropen

man sjunger en psalm och täcker graven med ett hav
av röda rosor...