Falskt allt känns –
inga fåglar får längre flyga
över en himmel av glimmer,
inga fiskar simmar
i de stilla strömmarna
av en verklighet som glider ur handen.

I detta tomma landskap
där ord förlorar sin tyngd
och sanningar bleknar till en fläck,
föds en glutta sanning
genom tankarnas trånga sköte –
en oslipad, obeveklig viskning
av något som aldrig riktigt blir.

Varje andetag är en fragmenterad spegel,
en illusion av liv
som faller sönder
i den gråa dimman
av det falska,
av det som inte längre kan andas.

Inget flyter, inget simmar –
bara tysta ekon
av en tid då drömmar kanske var sanna,
men nu är allt förseglat
i en mur av bleknad verklighet,
där sanningens glutta bara kämpar
att bryta igenom,
utan att nå fram.