Fönstret i huset tvärsemot
skuggor sveper förbi
Blixtsnabbt och tydligt.
Glasklart.
Jag ser det,
nästan
som på film.
Andäktigt stannar jag upp och observerar.
Riktigt fokuserar min blick mot fönstret.
Såg jag vad jag såg?
Var det normalt?
Tvivlet och funderingarna
grumlar mitt sinne

Inget är sig likt.
Jag tvivlar på min upplevelse
Det är mörkt
Jag rannsakar mig själv
Är inte säker
Var det en illusion?
en fantasi ?
Högst
troligt!
Sannolikt är ordet
Jag kan inte veta
Jag är ju ensam
Scenerierna spelas upp endast för mig.
Exklusivt.
Synfältet är bara mitt.
Ridån går upp och ned
Men
Skuggorna
de återkommer
Gång på gång

De spöklika gestalterna
som så självklart tar plats i mitt medvetande
gäckar mig samtidigt som de
dyker upp sporadiskt
Helt utan förvarning
Som en djävulsk lek.

Jag fascineras
och hänförs i den naiva tron om
något paranormalt.
Men förmodligen bara några lekfulla kids
i en lägenhet ett stenkast bort