Det där darret på rösten
När man försöker hålla ihop
Vi borde egentligen ropa ut
Blotta det där råa rosa skinnet
Och riva upp det onda

Men man ska fungera också
Det är det som är det värsta
Det går inte att bara lägga sig ner
Fast marken tycks sträcka upp sina händer
Och hålla mig med ett fast tag

Ska jag satsa allt jag har
Jag vet inte om jag vågar
Men jag borde
För dem som inte finns kvar
Lätta från marken bara
Ta steget och flyga söderut

Leva livet just nu
Och aldrig backa
Som att det inte finns något slut
Bara oändliga morgondagar
Att göra vad jag vill med
En framtid som är min
Men skiljd från dem jag älskar