Som i djungelns sammanhang,
fordom styrt av demokrater,
sitter en orangutang
och förenar sina stater
till ett etablissemang
dominerat av primater
med en speciell falang:
oligarker och magnater.

Överapan spelar macho
i sin egen dokusåpa.
Nu skall djungeln leva lattjo,
inte tråkigt som Europa.
Djungeln skall bli stor igen,
men den måste genast röjas.
Guden blir nu penningen
inför vilken knän skall böjas.

I en annan region
sitter en sibirisk tiger
på sin egenbyggda tron
spinnande på krigsintriger.
Smickrar han orangutangen,
luras den att bara gapa,
glömma bort bombardemangen
och att bara vara apa.

Till sitt stöd har denne tiger
underhuggare med rätta tron.
Ortodoxt lakejer niger
inför honom som patron.
Europa är för bråkigt.
Han skall ena det igen.
Det skall bliva tyst och tråkigt,
som det var för länge sen.

Tigern och orangutangen
mäts med samma mått och stock.
När de kastat bumerangen,
vänder den tillbaka dock.
Maktmissbruk och ärelystnad
skall ta slut i sinom tid.
Djungelns lag och isens tystnad
bytas skall mot fröjd och frid.