Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam



Ska jag få känna den där känslan igen
Det där nära, förtrogna
Så ömt och varsamt viskande
Bara för oss två

Glädjen och det svåra
Kompromissa och växa ihop
Eld under hud och vakna nätter
Vemod
Och belöning

Det bräckliga steget
Och gå hem ensam sen
En tom säng
Jag känner dig än
Så nära, men evigt drömmande
Långt borta nånstans

Jag hade det en gång
Stormiga hav och fåglar i sång
Allt stod i lågor, och vi brände oss svårt
Men det var där, i stormens öga
Vi hatade och älskade hårt

Vill jag ha det igen?
Eller saknar jag att sakna dig
Kär i en reflektion på det nu stilla vattnet
Där jag egentligen ser mig själv
Ensam




Skapa | Skriva av Angelica Björnsdotter
Läst 110 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2025-02-13 09:10



Bookmark and Share


  Annie b'larsson VIP
Om, OM det är så att han (hon?) lever och du ångrar o längtar till den personen...RING! och berätta!

Om det inte går, så har skrivit än väldigt fin text.
2025-02-13

  BoheMijan VIP
Du sätter ord på min tillvaro. Allt det där man en gång hade. Det himmelskt stormande. Både förödande men också så otroligt livsbejakande. Alla känsliga nervtrådar på spänn. Hjärtats expandering. Åtrå och passion.
Man tror ju aldrig att det kommer till ett slut. Och så gör det det ändå. Man t o m väljer det. Livets krokiga resa som man bara måste lita på. Iaf jag.
Fin reflektion. Och tunga insikter.
Tycker om resan du tar med mig på din text.
2025-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Angelica Björnsdotter
Angelica Björnsdotter