Den klarvakne
stiger inpyrt begränsad
genom sina overkligheter, förnumstig,
föregivet förnuftig i vakenhetens kardinalskygge;
småskuret ambitiös,
unken i sina rabulistiskt rötmånade faiblesser,
sina bankkonton & sina regelbundna könsumgängen

De som sover
saknar blindstyrd tillhörighet;
hovrar fågelaktiga i rökig tillblivelse
efter tillblivelse:
djupt främmande i de klarvaknas inbilskhet;
i samhällsbärarnas stirrögt stelnade själsförmögenheter

De som sover
är i full verksamhet bortom sig själva,
men läcker i de klarvaknas kalla domäner,
i pip, pys, snark och tolkningslöst mummel

De som sover
är farliga sagoväsen
i shamanistiska dimensionsförflyttningar,
högspänningskopplade i kvantvärldarna,
men tomma skal
i vakenulvarnas fördömda fördomlighet

De i sömn försänkta
är till synes tagna ur bruk och förda åstad;
sotflagor och mögel i klarvakenhetens blick,
men likväl somnambuliskt famlande
i Mopheus experimentverkstad
för evolutionens desperation;
utvecklingens illgångna klåda,
fastän varje morgon återförda
till den lilla glipa vi kallar verklighet
och sanning och värld,
med bara en vag kvardröjande känsla,
och vikande dofter av fernissa, Cyklon B
och Agent Orange

Sömnen låter lossa våra behagfulla fängsel
och spräcka upp våra tvångsmässiga
beteenderubbningar;
våra demokratiska vanföreställningar;
all vår tvingande uppfostran
och missriktade hänsyn

De sovande pyser, rosslar, mumlar och mässar
och far brekande över himlarna
i sina Swedenborgmissiler,
sina hallucinationsdrivna Heliga Birgittafarkoster
med eld i baken i sina elektriska Caryl Chessmanstolar;
sprakfålar par préférence, erigerade & sömndruckna

Den klarvakne är en taktil glömska
i den sovandes hudlösa skräck

Den klarvakne
är den sovandes medvetslöse agent
för den instinkt & intuition
som flödar i existens och ickeexistens
kommunicerande kärl
och illuminerar våra Janusansikten bortom begreppen,
bortom förtegen sans & måtta

Ja, de sovande sjunker genomklungna
och klockklangspröda i sina vakar,
stirrar spädbarnsögda upp
genom isarnas drömdrunkna ljusspel,
fingrarna uppstuckna
ur skolbespisningarnas rostfria soppkärl;
släpljuset fallet genom kärnisens dova katedraler,
lockslagna dödsmässor integritetskränkedrivande
fiskstimmen hädan & dädan
genom strikt personliga sfärer;
de runda rudmunnarna minnande
om 1950-talets S 29:or
i vrålande, hjässkärande rotar
upp ur Flygflottilj 11
i någons Bigglesbemängda barndom

Men de i sömn försänkta
sprakar lömskt i kaminer & krematorier,
viskar ljudligt i dagvattenbrunnar;
ligger lik i vattensjuka marker & bågnande bårhus

Skeletten kryper i de sovandes ögonhöjd
när människor störtar i sina finkläder

Trumpeter gapar tomt i sovsalarna
när lakvatten stiger i lungorna
och Michel Chions Requiem river i seklerna

De sovande samlar död & förgängelse
för de klarvaknas behov,
andas tungt i mörkrets fräna andedräkt

Ja, i sömnen greppar onanihanden om kuken,
och tungan far över tänderna

Slemmet far kaskadspytt, och könet vrålar

I sömnen växer en naken känsla
av rappning & betong,
av cement och spindlar

Förflugna tankar tar världsherraväldet
som en svärm spyflugor
i en rabieshjärna