De möttes i gryningen
Tellus och Theia
begrundade båda
de dansande stjärnorna

Vart skall du vandra
mot ljus eller mörker,
i evighet kanske
frågade Theia

Jag vet varkendera¨
svarade Tellus
och kände en värme som
ökade gradvis

Hon nuddade honom
Det var ack så ljuvligt
att häftigt han drog
i det skimrande skinnet

Då fastnade hon, och
försvann i hans inre
Han ryckte i fasa
och vred sig i smärta

En del av hans blod
for till väders i våndan
Den tindrande Theia
var levande slukad

Dock, hettan och skulden
blev ändå till intet
i kapp med att saknaden
ersatte sorgen.



13/2 2024