Vid sjön vi satt, där tystnad fyllde rymd,
Vår blick var längre än vi vågade se.
Du var så nära, ändå fjärran, skyggt,
Och mellan oss låg hemligheter, flera.

Vi talade om allt, men ingenting förstod,
De små orden förlorade sin vikt.
Men under ytan fanns en värld så stor,
En plats för oss, om vi bara tog risk.

Vi var som linjer som var på väg att mötas,
Men rädsla höll oss fast, i drömmars svind.
Så gick vi vidare, men båda bär på trådas,
Och undrar om vi någonsin var mer än vind.

För om vi vågat, om vi sagt vårt namn,
Skulle det ha blivit vi, med samma hamn.