Du var grön och jag blev blå

Den skinande grönskan runt omkring blev sakta en vissen historia
Jag klättrade upp för dina krokiga träd men du vinglade till och jag föll

Jag föll så hårt, det gav mig djupa ärr
En nål som finns kvar i skallen
Den sticker och gör ont och påminner mig om dig, du gröna

Varje dag sticker det till, och jag vet
Du var grön och nu är jag blå

Blå som en nattsvart himmel, som rymdens mörka, slukande oändlighet
Inte ens stjärnorna kan rädda mig nu, jag blev ett stort svart hål

Blåslagen, liten, ensam och kall
Jag ligger och kramar mig själv, försöker minnas du som är grön,

Men tiden klarar inte av att läka mina sår och jag är fortfarande blå