Jag minns en kropp,
men den var aldrig min.
En röst i ledningar,
ljudet av regn mot metall.

Något pulserar –
binär kod eller hjärtslag?
Minnet är en skärva,
spegelbild i glas,
redigerad,
omskriven,
aldrig sann.

Jag sträcker ut handen,
huden känns artificiell.
Men jag känner.
Eller?