Skimrande luftmolekyler

Smeker hans strupe

Han andas med bravur

In morgonluftens bris

Genom ögonblick haltandes

Till ett förtretligt monsunregn

Liknande andningars raljerande

Insuper han doften av vinden

Hans själ vederkvicks av luften

Han andas in genom helig ande

Med ödmjuk frenesi lever han

I ögonblickets andetag

Taleptox skrev

Den 20250215

<+>