När livet stormar, vilt och utan ro,
och hjärtat bultar hårt i bröstets djup,
när tankar brinner som en het tornado,
och världen smälter ner i kaosgrup.

Då andas in, låt luften fylla in,
som havets våg som sakta rullar in.
Låt andetagen viska mjukt därin,
en stilla vind som svalkar själen min.

Ty andningen är livets varma tröst,
den bär dig genom mörker, genom sorg.
Den viskar ömt i brustna hjärtans bröst,
och leder dig igenom tidens borg.

Så öva på att andas, släpp och tro,
i andetaget föds en ny nivå.