När dagen passerat
sin ljusaste rand
å havet svallat kan
jag understundom
förnimma flytetyg
sänken spön hinkar
krokar drag beten

Sinnen som då börjar
spela i rörelsen över
tuvlyster mot
rosensken och bryggan
långt ut mot träsnipa
i förväntan
utmed relingen

Inomskärs med alla
lockelser speglingar
sken och ett glimrans
gung av böljor korkar
muntra tillrop viljor och
vändande måsvingar
likt varselljus

Intill högt belägna bon
av kroknäbbade glidare
svängande hängande
i påpassat firmament
där nyckfullhet
kan spela en spratt
vid middagstid som är

Väntan en del spill
sen fångster och fiskfjäll
i symbios med elementen
hav och aftonbris mot rygg
när tanken redan
lystert landat vid fat av
firrar och den rökta doft