Jag känner ingen skuld
kanske borde jag känna skuld för det.
”Förlåt oss de som oss skyldiga äro,”
kräver väl att vi bär på någon skuld
Jag känner ingen skuld när jag
äter rött kött , kör en bensinbil
och flyger på semester en gång/ år
skäms inte ens
jag borde vara förtappad.

Min skuld är kanske djupare än det ytliga,
bottnar i existensen,
vad borde jag gjort i stället?
Är olust samma som skuld?
i så fall känner jag skuld ibland,
fördelen är att olusten går över snabbt
när man får något annat att tänka på.
Att känna skuld utan att skämmas
går det? Att skämmas är destruerande
undvik det, stå upp för dig själv.