Bara lite tankar kring varför får inte mamman som har ohälsa ansvaret i vissa fall kan hon vara bäst för barnet och har bra tankar kring hur de bästa är att göra istället för att ge allt till mannen med pengarna.
Och så undrar man varför, ni vet, ohälsan!
Det är orätt
att tvinga barnet
ifall modern är onormal
vara hos den som påstår
en man är den bästa här
när det är klart släpps barnet
"tvingad uppväxt" är skadligt
vad är onormal när barnet
nu inte längre får drömma
där verkligheten gör ont
och ingen vill bry sig om
Att ta barnet från den onormala
för att hitta en ny, som är värre..
Är det normalt..
barnet är stark
väntar ut tiden
detta ger ingen utbildning
ha förståelse för våra barn
ja, så mycket att ta igen
ofattbart hur de tvingas
säga "allt har varit bra".
Bara så de orättvisa blir lyckliga.
Gör det ont det lilla vi får se i deras verklighet?
Ja det gör det trots att jag inte är hm.. normal.
"Dårar" är så himla normalt
Snart har detta med att en är frisk sjunkit in
barnet kan inte hämta igen allt som förlorats
att ge dessa ungdomar egen tid, hitta tillbaka
Jag vill komma fram till att åtgärden "ta barnet"
utan att verkligen ärligt följa upp det och ändra
ge inte beslut som bara handlar om "här och nu"
(Tack för den här sidan)
Skönt att formulera och skriva av sig.