På uppvaket
i Östra sovrummet på Noret i Niemisel,
stigen ur en dröm i polismiljö,
råkar jag i tvivelsmål
beträffande det universum jag vaknat upp i:

- är det verkligen samma universum
som det jag somnade ifrån inatt?

Och om jag somnade ifrån detta universum;
var hamnade jag då?

Men min oro
rörande autenticiteten
hos det universum min säng stod i
vid uppvaknandet ur den drömda polismiljön
denna morgon, stillades raskt ute på toaletten,
när jag på cykelrollerkartongen från italienska Elite,
- som jag begagnar som förvaringsplats
för diverse träningskläder som jag för närvarande
inte använder -
återupptäckte den bjärt lysande lilla högen
brandgula satsumaskal
jag slarvigt lämnat där inatt
innan jag petade tänderna med björkvedspetare
av märket Jordan,
borstade samma tänder med Zendium tandkräm,
sköljde garnityret med Dentan natriumfluorid
och smörjde anletet med Canoderm hudsalva
samt grundligt sket av mig de sista exkrementerna
ur den långt lidna dagen 16 februari,
och gick till sängs i Östra sovrummet
med Gaston Bachelards The Poetics of Space
och Roger Connahs diktsamling
Paraphernalia from Chance Eras

Den lilla högen satsumaskal på Elitekartongen
blir igenkänningens citrusnav,
kring vilket detta universum smyger
med alla sina världar, vad vi vet, intakta,
och alla upptänkliga livs- & dödsformer
i full sving, galaxhop efter galaxhop
i den skränande hopen tillstymmelser
som utgör vårt universum

Ja, satsumans skalhög blir fokalpunkten
för den verklighet jag valt,
och den overklighet som begåvats mig

Detta är Satsumauniversum,
nerskalat i denna lilla hög gylle,
lysande i sin brandgult fågellätta urkraft,
mitt i all tokrolig skapelses färgglada dådkraft,
slösande med sina osannolikheter
i långa slingor av blodblaskande kardiovaskar