så länge jag kan minnas
har badkar
aldrig varit min grej

vattnet har alltid varit för varmt,
jag för kall

precis som med närhet
och så mycket annat tycks
kroppstemperaturen min
sakna autopilot

ha svårt att anpassa sig

amfetamin,
tunna hopdragna blodkärl
gömda bakom lager,
lager ärrbildningar

svaghet, oregelbundna hjärtslag
oförmågan att hitta en temperatur som
är ens i närheten av lagom

smakar det så kostar det

orkar inte stå
kapitulerar för grumligt vattnet
samtidigt avfyrar duschmunstycket
heta heta strålar

plötsligt sväller svalget
där långt nere i halsgropen

kemiska tårar
på återseende

slappnar av
fylls av lättnad
men aldrig

aldrig mer
än en minut

kokhett kranvatten
träffar obotlig gåshud
sensorisk chock,
extern distraktion

interoceptorer i förvirring
slipper känna efter
i fyra-fem
sekunder ungefär

å helvete! jag minns!

upptäckten stör
men hur som helst
minns jag
att det är en förmåga
som även jag besitter

haken:
den upphör så fort
jag lämnar ditt bröst