I den tysta labyrinten
i ett oformligt det,
vibrerar ett evigt tvivel –
varje tanke en skepnad,
varje reflektion ett flämtande steg
mellan inre ordning och kaos.

Att tänka blir att vara,
ett ensamt fyrtorn i nattens spegel,
en tavla målad på glas,
där tvivlet dansar på gränsen
mellan ett rytmiskt haltande i existens
och att upplösas i det oändliga.

I fragmenten av själens rymd
förvandlas varje droppe av tanke
till ett bevis, en bruten sanning
om att jag är,
i en evig osäkerhet
där varje tanke
är en självklarhet –
och ändå,
en ständig kamp att finna mening.