i bland känns det som jag vet inte vad
i bland känns det som jag checkar ut

i bland drömmer jag om det eviga
i bland finner jag dig i det oändliga

jag ser dig i månens sken
det som var förut späds ut med förvirringen
vet du något viktigt jag inte känner till
varför är du så blek och glåmig

resan genom stormen är på näthinnan
låt din själ vara min pilot
vid molnkanten ser jag planet störta
blodet regnar ner från himlen

där vid grinden står inte du
bara skalet är kvar
vad hände med dig
ditt ansikte var ju som smältande snö
levande och fyllt med värme

vad hände med mig
jag fortsatte och lämnade dig
om natten sover jag inte

jag avslutar inte det här


Tack: Ultra Violet och Acrobat