Jag ville inte väcka henne, jag ville inte kyssa henne i gryningen, jag tänkte låta henne sova tills de första klockorna ringde. Låt fåglarna väcka henne, låt vinden smeka hennes hår, låt henne känna morgondaggen.

Min kära, vävd av de finaste skatterna, klädd i de vackraste siden, nu står det klart för mig att hon skapades av älvor.
Hon sover lugnt och djupt, ingenting hörs, det är tyst överallt, jag vill inte väcka henne. Jag ska snart lämna min älskling, jag vill inte väcka henne, jag vill inte att hon ska följa mig till dörren.

Jag vill inte se henne ledsen i den tidiga morgongryningen när jag går mot mitt tåg, låt allt förbli lugnt, låt allt förbli tyst, låt min kära älskling sova lugnt, låt henne inte ens misstänka att jag gick utan att säga hejdå.