I nattens djupa spegel
vilar en gestalts flyktiga närvaro –
en siluett, en oslipad dröm
som glider genom tidens tysta korridorer.

Hon rör sig som en skugga
över en värld av brustna ljus,
en viskning av passion
och en outgrundlig elegans
som bara existerar i ögonblickets stillhet.

Genom ett fönster av dimma
speglas hennes osedda kraft,
en melankolisk dans
av fragment och flyktiga reflektioner,
där varje steg blir en hymn
till det som aldrig kan fastna.

I den tysta rymden
blandas känslor med evighet,
och vinden bär en hemlighet –
en outtalad hyllning
till den vars närvaro
är som en evig, ofullkomlig dröm,
för evigt fångad
i tystnadens dova ljus.