I nattens bräckliga slöjor
rinner en ensam längtan
som en ström genom dämpad vind
och öde, stilla vågor.

Vid ett fönster utan löften
vilar en tyst reflektion
av fragment från en svunnen tid –
varje droppe bär en outtalad historia
av allt som flyter,
av allt som aldrig kan formas till ord.

Vinden bär en delad sång
av ofullbordade ögonblick,
varje andetag en resa
genom glidande fragment
av en tid som smälter
i det flytande, otydliga rummet.

I detta tysta vatten
där varje droppe håller
ett oavslutat minne,
växer en bister viskning
om det som förlorats
och det som evigt glider förbi.

Låt natten bära oss
bort från vardagens slitna ytor,
en resa genom det oformliga –
där inget fastnar,
och drömmar flyter fritt
i ett tyst hav av minnen
som aldrig kan bli exakt samma igen.