Jag öppnar en låda och hittar en sax
jag inte minns att jag äger
men som ändå känts saknad.

Bredvid den: en ensam strumpa
en resedagbok jag aldrig fyllde i
ett foto av någon jag en gång älskade
men nu mest kommer ihåg som en berättelse
någon annan har berättat för mig.

Jag flyttar dem mellan högar –
"behålla", "kanske", "slänga" –
som om jag sorterade min egen historia.

Men vem är jag att avgöra
vilken version av mig själv
som är värd att packa upp
och vilken som förblir nerpackad?

Kanske är det därför lådan
till sist, hamnar på vinden igen –
som en oläst bok
jag fortfarande tror jag ska hinna med.