vid den stora trygga skogen
växte jag tyst från dag till dag
av det mjuka vita molnet
fick jag förstå naturens lag

under natthimlens koboltsblåa mantel
under det vida, dimblåa och ofattbara
i den stjärnbelysta tysta skogen
viskades mig att jag genom skyar skulle fara

hav och himmel är ett enda
en famn i blått vartän jag far
dröm att återvända...återvända
det skall jag, när jag förbrukat mina dar