om natten kom regnet
det befriade luften
fyllde på floderna
lämnade mig på andra sidan

jag var tacksam att jag var här
att jag fick se detta
upplevde världen på detta sätt
det gröna föds ur den brunröda marken
vinden stod still
dagen var ung
lät den förbliva så
ett tag till

fjärilarna dansade en dans
bland de röda blommorna
jag såg ditt ansikte
i det jag såg häromkring

stigen ledde uppåt
förbi de dödas grotta
allt jag såg framkallades
i mitt sinne och meningen
att vara här blev påtaglig
du visade vägen
förbi stenar och rötter

till slut öppnades
landskapet under oss
vi såg floden i det gröna
en brun orm
regnen hade fyllt på
dess volym och fortsatte så

skogen en lunga där nere
miljoner, miljoner år gammal
ligger över kullarna och bergen
vid våra fötter, en levande organism
en symfoni, djurens läten hörs här uppe
blandade, sida vid sida
en önskan om enighet
inga skulder har de
de lever som de alltid gjort

på vägen ner
vi vandrade tysta och uppfyllda
du vet djungels historia
allt som bor här
du visade mig vägen
en sista gång
ett sista farväl
stod du kvar
när bilen lämnades
med oss i dess
luftkonditionerade
förpackning

vägen slingrade sig fram
genom generationer av liv
regnet hade dragit in igen
piskade hårt mot vindrutan
vi måste hinna i tid
resan tog flera timmar

vi lämnade allt
när vi lyfte från marken
ovan molnen
såg allt så litet ut
perspektiv
tillvaron
det enda vi har