När någon verkligt oväntad olyckshändelse ändå sker kan den första tanken vara
varför? och ibland kompletterat med varför just jag?
Ibland kan det typiskt amerikanska svaret på den sista frågan vara du råkade vara på fel plats vid fel tidpunkt. Oftast är dessa ovanliga händelser åtminstone för mig och mina begränsade kunskaper i matematik och sannolikhetslära vara mig för svårt att jag bryr mig inte om att ställa upp en meningsfull ekvation
Jag tror mig inte vara ensam i detta sällskap så jag har slutat skämmas över detta inte matematiker vid 7årsådern kommer nog inte bli matematiker vid 70årsålden
Men jag svävar ut inte i det blå men ut från det ämne jag tänkte mig från början och ämnet löd "HUR KOMMER DET SIG ATT SÅ MÅNGA KLAGAR ÖVER SITT DÅLIGA MINNE NÄR DE SKULLE BEKLAGA SIG ÖVER SITTT DÅLIGA OMDÖME?" Ja den karamellen kan vara värd att suga på
När något verkligt svårt och oväntat drabbar personligt händer ibland att vederbörande utbrister -Jag saknar ord ,vilket enligt mig är en klar indikation på att
det inom bibeln finns fel
Jag anser besserwissermässigt att först var inte ordet det var känslan